Nytt nytt jobb!
Ett litet wake up call, och dagen kunde knappast fått en bättre start!
Jag skulle fått veta det i fredags, men nu blev det idag istället. Det blir inget förrådsjobb med dagtid för mig! Det blir istället till att stå i en ny maskin, och jobba 4-skift!
Förmiddagar, eftermiddagar, nätter, helger och lediga veckor, här kommer jag!
Nu vet jag inte hur skiftcykeln kommer se ut, men att den ser bättre ut än dagtid råder det inga tvivel om!
Och i runda slängar kommer det troligtvis att skilja ~2000kr i månaden efter skatt, vilket inte är något att fnysa åt heller! Det betyder ju faktiskt att jag kan spara 2000 extra varje månad... inte för att jag räknar med att det kommer hända varje månad... men mer pengar är bra! Livet kostar pengar!
Happy happy!
Jag skulle fått veta det i fredags, men nu blev det idag istället. Det blir inget förrådsjobb med dagtid för mig! Det blir istället till att stå i en ny maskin, och jobba 4-skift!
Förmiddagar, eftermiddagar, nätter, helger och lediga veckor, här kommer jag!
Nu vet jag inte hur skiftcykeln kommer se ut, men att den ser bättre ut än dagtid råder det inga tvivel om!
Och i runda slängar kommer det troligtvis att skilja ~2000kr i månaden efter skatt, vilket inte är något att fnysa åt heller! Det betyder ju faktiskt att jag kan spara 2000 extra varje månad... inte för att jag räknar med att det kommer hända varje månad... men mer pengar är bra! Livet kostar pengar!
Happy happy!
Sol och regn
Nu väntar ett besök till Ica, där några livsnödvändiga saker ska inhandlas! (som alltid vid ett besök på Ica)
Det verkar som jag och Linda inte kan hålla oss helt friska när vi ses, det har åtminstone aldrig hänt hittills, vad jag kan minnas. Zyx är ett av de livsnödvändiga inköpen jag ska göra.
Det blir även lite godis, det är ju lördag, samt att jag mutat med godis och fotmassage för att vi ska se Avatar tillsammans. Något festligt ska vi äta med... något snabbt och enkelt som inte kräver att någon av oss behöver stå i köket... (mer än för att hämta bestick)
Jag har blivit kär i ett spel till PS3. Jag har haft små spöken i huvudet som under dagen viskat "vore det inte trevligt att åka till Media Markt i Valbo och köpa det?". Svaret blir att jo, det vore trevligt, men nej, inte idag! This is not the day! Imorgon eller någon dag framåt, men inte idag.
Spelet i fråga stod jag faktiskt och tittade funderande på när jag var på Media Markt i tisdags. Då tyckte jag det såg ut som en blandning av Spore och Mario Kart. En bild som skulle visa sig stämma väldigt bra, men däremot vara betydligt roligare än min något skeptiska blick som såg fodralet på hyllan.
ModNation Racers:
Det regnade hyffsat mycket nyss, samtidigt som solen sken, det är fint!
Logg för senaste två dagarna är... samtliga Tintin-avsnitt i boxen med 7-skivor (21 avnsitt ska det vara) har hunnit gå runt, samt att Linda spelat Spore och jag suttit med antingen WoW, CS-manager eller... skrattat elakt åt hur fruktansvärt dålig jag är på Colin McRae Dirt 2. (Jag verkar inte bli bättre heller... men det är kul att vara dålig med... på något jävla vänster)
Det verkar som jag och Linda inte kan hålla oss helt friska när vi ses, det har åtminstone aldrig hänt hittills, vad jag kan minnas. Zyx är ett av de livsnödvändiga inköpen jag ska göra.
Det blir även lite godis, det är ju lördag, samt att jag mutat med godis och fotmassage för att vi ska se Avatar tillsammans. Något festligt ska vi äta med... något snabbt och enkelt som inte kräver att någon av oss behöver stå i köket... (mer än för att hämta bestick)
Jag har blivit kär i ett spel till PS3. Jag har haft små spöken i huvudet som under dagen viskat "vore det inte trevligt att åka till Media Markt i Valbo och köpa det?". Svaret blir att jo, det vore trevligt, men nej, inte idag! This is not the day! Imorgon eller någon dag framåt, men inte idag.
Spelet i fråga stod jag faktiskt och tittade funderande på när jag var på Media Markt i tisdags. Då tyckte jag det såg ut som en blandning av Spore och Mario Kart. En bild som skulle visa sig stämma väldigt bra, men däremot vara betydligt roligare än min något skeptiska blick som såg fodralet på hyllan.
ModNation Racers:
Det regnade hyffsat mycket nyss, samtidigt som solen sken, det är fint!
Logg för senaste två dagarna är... samtliga Tintin-avsnitt i boxen med 7-skivor (21 avnsitt ska det vara) har hunnit gå runt, samt att Linda spelat Spore och jag suttit med antingen WoW, CS-manager eller... skrattat elakt åt hur fruktansvärt dålig jag är på Colin McRae Dirt 2. (Jag verkar inte bli bättre heller... men det är kul att vara dålig med... på något jävla vänster)
Hälsoundersökning
Ja, det här inlägget blir nog en aning osammanhängande som det känns. Mycket smått och gott har hänt sedan sist vill jag minnas!
Hmm, först i ordningen av saker var att jag gjorde hälsoundersökning inför mitt kommande jobb på Sandvik. Jag minns inte allt, men jag minns att det stod någorlunda bra till. Här är det jag minns:
Längd: 175,5 cm
(jag måste ha växt en halvcentimeter nyligen, för innan hag jag aldrig hört mer än 175)
Vikt: 79,5 kg
(min våg hemma är snällare och brukar landa på 78,5 , men jag litar nog mer på deras)
BMI: 26
(vilket skulle betyda lätt övervikt, men hon som undersökte mig gillade inte BMI som mått, och tyckte inte det stämde i vilket fall, goodie!)
Syn:
Vänster öga utan glasögon: 1,0 (Helt okej med andra ord!)
Höger öga utan glasögon: 0,3 (Helt värdelöst!)
Vänster öga med glasögon: 1,3 (Ser... fucking bra!)
Höger öga med glasögon: 0,3 (Helt otroligt värdelöst!)
Det var inlägg nummer ett! (ja, jag delade upp det för att göra mer överskådligt... orka bajsa ut allt på en gång)
Hmm, först i ordningen av saker var att jag gjorde hälsoundersökning inför mitt kommande jobb på Sandvik. Jag minns inte allt, men jag minns att det stod någorlunda bra till. Här är det jag minns:
Längd: 175,5 cm
(jag måste ha växt en halvcentimeter nyligen, för innan hag jag aldrig hört mer än 175)
Vikt: 79,5 kg
(min våg hemma är snällare och brukar landa på 78,5 , men jag litar nog mer på deras)
BMI: 26
(vilket skulle betyda lätt övervikt, men hon som undersökte mig gillade inte BMI som mått, och tyckte inte det stämde i vilket fall, goodie!)
Syn:
Vänster öga utan glasögon: 1,0 (Helt okej med andra ord!)
Höger öga utan glasögon: 0,3 (Helt värdelöst!)
Vänster öga med glasögon: 1,3 (Ser... fucking bra!)
Höger öga med glasögon: 0,3 (Helt otroligt värdelöst!)
Det var inlägg nummer ett! (ja, jag delade upp det för att göra mer överskådligt... orka bajsa ut allt på en gång)
Gillar
Wake up, wake up!
Den låten lyssnar jag på nu! metalkpretty in my ears, yao!
Idag kommer Linda minsann! Det blir trevligt! Film, kramar, pizza... mer kramar och prat... och kramar igen.
I övrigt ska vi väl försöka hitta på den annat med, eller ja, inte just idag då! Men det fina vädret inbjuder ju till promenader och utomhuspåhitt. Det är inte fel!
Igår bokade jag tid hos Synsam för synundersökning! Det blir nog nya glasögon inom kort! Ska bli spännande!
De jag har nu har jag haft i 6år! Ena bågen är trasig, färgen på den där grejen som går över näsan har försvunnit i så pass stor utsträckning att jag undrar om folk som ser mig inte tror att det ska vara så, jag kanske ser modern ut? Inte vet jag...
Klippt mig har jag med! Jag ser inte fullt så färjävlig ut som jag gjorde innan. Jag lider ju inte så mycket av hur jag ser ut själv, men jag såg det som en nödvändig investering för mina medmänniskor som ser mig då och då. Lite respekt måste jag visa!
En ny dator finns på menyn med. Det är egentligen lite slöseri på ett positivt energirus att köpa en dator under sommaren, eftersom det är under vintern det skulle lysa upp som mest! Men nu kommer ju skattepengarna snart, samt att jag har en dryg veckas semesterpengar att vänta från mitt gamla jobb nästa månad. Det borde röra sig om ~3500-4000kr i alla fall.
Där har jag väl ungefär vad som krävs för att fixa en dator som får min båt att flyta... kanske sväva lite också!
Eftersom jag är statistik och... dokumenteringskåt så måste jag skriva vad jag tänker mig just nu!
Det blir med andra ord inget i skärmväg eller så, in nu åtminstone. Det finns möjlighet att fixa till lite saker längre fram, vilket är tanken. Är lite pepp! I slutet av juni, maybe baby!
Idag kommer Linda minsann! Det blir trevligt! Film, kramar, pizza... mer kramar och prat... och kramar igen.
I övrigt ska vi väl försöka hitta på den annat med, eller ja, inte just idag då! Men det fina vädret inbjuder ju till promenader och utomhuspåhitt. Det är inte fel!
Igår bokade jag tid hos Synsam för synundersökning! Det blir nog nya glasögon inom kort! Ska bli spännande!
De jag har nu har jag haft i 6år! Ena bågen är trasig, färgen på den där grejen som går över näsan har försvunnit i så pass stor utsträckning att jag undrar om folk som ser mig inte tror att det ska vara så, jag kanske ser modern ut? Inte vet jag...
Klippt mig har jag med! Jag ser inte fullt så färjävlig ut som jag gjorde innan. Jag lider ju inte så mycket av hur jag ser ut själv, men jag såg det som en nödvändig investering för mina medmänniskor som ser mig då och då. Lite respekt måste jag visa!
En ny dator finns på menyn med. Det är egentligen lite slöseri på ett positivt energirus att köpa en dator under sommaren, eftersom det är under vintern det skulle lysa upp som mest! Men nu kommer ju skattepengarna snart, samt att jag har en dryg veckas semesterpengar att vänta från mitt gamla jobb nästa månad. Det borde röra sig om ~3500-4000kr i alla fall.
Där har jag väl ungefär vad som krävs för att fixa en dator som får min båt att flyta... kanske sväva lite också!
Eftersom jag är statistik och... dokumenteringskåt så måste jag skriva vad jag tänker mig just nu!
Chassi: CM Storm Scout Midi Tower Svart
Nätaggregat: Cooler Master GX 750W PSU
Moderkort: ASUS P7H55-M, H55, Socket-1156
Processor: Intel Core™ i3 Dual Processor i3-530
Minne: Kingston ValueR DDR3 SO-DIMM 1333MHz 4GB (2x2GB)
Grafikkort: MSI GeForce GTS 250 1GB PhysX CUDA
Hårddisk: Samsung SpinPoint F3 500GB
DVD: Sony NEC Optiarc DVD±RW burner AD-7240S
Operativsystem: Microsoft Windows 7 Ultimate SE
Nätaggregat: Cooler Master GX 750W PSU
Moderkort: ASUS P7H55-M, H55, Socket-1156
Processor: Intel Core™ i3 Dual Processor i3-530
Minne: Kingston ValueR DDR3 SO-DIMM 1333MHz 4GB (2x2GB)
Grafikkort: MSI GeForce GTS 250 1GB PhysX CUDA
Hårddisk: Samsung SpinPoint F3 500GB
DVD: Sony NEC Optiarc DVD±RW burner AD-7240S
Operativsystem: Microsoft Windows 7 Ultimate SE
Det blir med andra ord inget i skärmväg eller så, in nu åtminstone. Det finns möjlighet att fixa till lite saker längre fram, vilket är tanken. Är lite pepp! I slutet av juni, maybe baby!
Sista veckan innan nytt jobb
Det känns fortfarande konstigt, stundvis. Jag vet lika lite nu inför slutet som inför när jag började ironiskt nog. Inte lika lite om samma saker, men mycket är fortfarande oklart om man säger så.
När jag började visste jag egentligen ingenting, jag visste att jag skulle ha en kurs med pappa och en annan ganska ny kille första dagen. Men det var allt...
Nu vet jag egentligen ingenting om hur den här sista veckan ska se ut. Jag är fortfarande förvånad att chefen lät mig vara kvar den här månaden, trots att jag varit där på upplärning och... sedan det blev känt att jag ska sluta borde det väl varit tack och adjö? Det tyckte (och föreslog) även om käre fader, att jag skulle fått gå hem när det blev klart. Men chefen lät mig vara kvar... och nu är det 5 dagar kvar, sen kommer jag inte dit mer.
Jag undrar om något händer den här veckan som gör mig klokare, jag hoppas det! För just nu känner jag ungefär som en vanlig vecka... med skillnaden att jag efter fredag inte kan prata om "vad jag ska göra nästa vecka".
Jag antar att det är nu glorifierandet av tiden tar vid. Men egentligen, jobbet i sig är det väl inget större fel på. Det hade förmodligen kunnat vara väldigt utvecklande för mig som person... men samtidigt, det som inte går att komma ifrån. Fritiden blev för lidande, och när möjligheten att förbättra förutsättningarna sett till den aspekten, då var valet inte så svårt. Men det är många trevliga människor jag förlorar som arbetskamrater.
Även om det ska bli väldigt skönt att pappa bara blir pappa igen och inte på deltid är en person som helst ska piska på mig jobb och sådär. It's not personal, it's business... det passar verkligen inte in i det här sammanhanget. För hur mycket business jag än vill vara på ett jobb, så kan det inte bli mer personligt än att jobba med pappa. Hur mycket business han än kan vara mot mig, så kan jag inte vara det tillbaka... inte och vara bekväm med det.
På onsdag kommer Linda hit, det blir trevligt! Hoppas det blir fint väder och sådär så vi kan hitta på en massa trevliga saker.
Det är tur att man inte inser hur otroligt jävla tråkig vintern oftast är, medan den varar. För när sommaren kommer då blir livet så otroligt mycket lättare och jag undrar hur jag överhuvudtaget tog mig igenom månaderna med snö, kyla och mörker.
Jag känner mig så pepp när det är sommar! Jag vill njuta av varje ögonblick! Det vill jag alltid, men på sommaren gör det sig mer påmint! Att slänga ett öga ut genom fönstret och se solen skina från en molnfri himmel, med en sagolikt grön gräsmatta som sällskapar med träd och blommor som lyser upp med närvaron med sina färger!
Och hur busigt ett rejält snöoväder som nästintill sätter samhället i kaos kan vara, så går inget upp mot ett sommarregn. Aldrig tidigare har jag längtat så mycket efter regn! Nog för att jag mer eller mindre alltid, eller åtminstone sedan kärleken tog sina första steg i mitt liv, njutit mer av regn än tidigare. Myskvällar inne med mörka moln och ihållande regn utanför är också underbart! Vare sig man vill sitta inne med gott samvete och bara titta på film/spela tv-spel/mysa... eller vara galen nog att ta en promenad i regnet om man är crazy och på det humöret!
Imorgon när jag ser min lön ska jag troligtvis boka biljetter till på fredag med! Joe Labero i Sandvikens statspark minsann! Jag hoppas jag inte väntat för länge... men jag ville se hur lönen ser ut såhär sista månaden först, så att inte herr Labero trollar mig i en bökig situation. Men snart kommer ju skattepengarna med. Några veckor kvar bara! Sånt gillar vi!
Det får vara allt för nu! Time to go!
När jag började visste jag egentligen ingenting, jag visste att jag skulle ha en kurs med pappa och en annan ganska ny kille första dagen. Men det var allt...
Nu vet jag egentligen ingenting om hur den här sista veckan ska se ut. Jag är fortfarande förvånad att chefen lät mig vara kvar den här månaden, trots att jag varit där på upplärning och... sedan det blev känt att jag ska sluta borde det väl varit tack och adjö? Det tyckte (och föreslog) även om käre fader, att jag skulle fått gå hem när det blev klart. Men chefen lät mig vara kvar... och nu är det 5 dagar kvar, sen kommer jag inte dit mer.
Jag undrar om något händer den här veckan som gör mig klokare, jag hoppas det! För just nu känner jag ungefär som en vanlig vecka... med skillnaden att jag efter fredag inte kan prata om "vad jag ska göra nästa vecka".
Jag antar att det är nu glorifierandet av tiden tar vid. Men egentligen, jobbet i sig är det väl inget större fel på. Det hade förmodligen kunnat vara väldigt utvecklande för mig som person... men samtidigt, det som inte går att komma ifrån. Fritiden blev för lidande, och när möjligheten att förbättra förutsättningarna sett till den aspekten, då var valet inte så svårt. Men det är många trevliga människor jag förlorar som arbetskamrater.
Även om det ska bli väldigt skönt att pappa bara blir pappa igen och inte på deltid är en person som helst ska piska på mig jobb och sådär. It's not personal, it's business... det passar verkligen inte in i det här sammanhanget. För hur mycket business jag än vill vara på ett jobb, så kan det inte bli mer personligt än att jobba med pappa. Hur mycket business han än kan vara mot mig, så kan jag inte vara det tillbaka... inte och vara bekväm med det.
På onsdag kommer Linda hit, det blir trevligt! Hoppas det blir fint väder och sådär så vi kan hitta på en massa trevliga saker.
Det är tur att man inte inser hur otroligt jävla tråkig vintern oftast är, medan den varar. För när sommaren kommer då blir livet så otroligt mycket lättare och jag undrar hur jag överhuvudtaget tog mig igenom månaderna med snö, kyla och mörker.
Jag känner mig så pepp när det är sommar! Jag vill njuta av varje ögonblick! Det vill jag alltid, men på sommaren gör det sig mer påmint! Att slänga ett öga ut genom fönstret och se solen skina från en molnfri himmel, med en sagolikt grön gräsmatta som sällskapar med träd och blommor som lyser upp med närvaron med sina färger!
Och hur busigt ett rejält snöoväder som nästintill sätter samhället i kaos kan vara, så går inget upp mot ett sommarregn. Aldrig tidigare har jag längtat så mycket efter regn! Nog för att jag mer eller mindre alltid, eller åtminstone sedan kärleken tog sina första steg i mitt liv, njutit mer av regn än tidigare. Myskvällar inne med mörka moln och ihållande regn utanför är också underbart! Vare sig man vill sitta inne med gott samvete och bara titta på film/spela tv-spel/mysa... eller vara galen nog att ta en promenad i regnet om man är crazy och på det humöret!
Imorgon när jag ser min lön ska jag troligtvis boka biljetter till på fredag med! Joe Labero i Sandvikens statspark minsann! Jag hoppas jag inte väntat för länge... men jag ville se hur lönen ser ut såhär sista månaden först, så att inte herr Labero trollar mig i en bökig situation. Men snart kommer ju skattepengarna med. Några veckor kvar bara! Sånt gillar vi!
Det får vara allt för nu! Time to go!
Man lär så länge man lever
Det sägs så! Man lär sig något av allt.
Igår lärde jag mig att i Buffy-serien är jag mest lik Buffy. Ifrågasätt inte, uppgiften är framtagen av en expert (puss) på området.
Tidigare i veckan såg jag två intressanta dokumentärer, en om Winston Churchill och en om Boris Jeltsin! Vilka slutsatser kunde jag dra? Mja, kanske att Sverige står still och trampar utan ledare med personlighet? Eller super herr Reinfeldt bara för lite kanske?
Det hade Jeltsin och Churchill gemensamt! De drack mycket... och var redan innan det deprimerade personer med ovanliga personligheter. De gjorde båda mycket som gjorde att de ifrågasattes starkt, men lämnade båda viktiga, positiva spår, även om de av vissa inte uppmärksammas för det (och det är klart man kan fråga sig om det positiva övervägt det negativa totalt sett).
Själv har jag ju bara vaga minnen av Jeltsin, mest minnesbilder från nyheter. Churchill kan jag ärligt säga att min allmänbildning lika gärna kunnat placera i ett fack som president i USA, men nu vet jag bättre.
With all games aside. Det positiva dokumentärerna om dessa alkoholiserade gubbar tog upp var i alla fall att:
- Utan en småtokig Churchill vid rodret i Storbrittanien hade troligtvis landet kapitulerat när tyskarna anföll under andra världskriget. Men han höll ett tal om att de aldrig skulle ge upp. Något som majoriteten köpte!
En person vid sina sinnens fulla bruk hade, enligt vad de i dokumentären trodde, tagit det säkra före det osäkra och kapitulerat.
- Utan Jeltsin hade troligtvis Ryssland varit... betydligt mindre demokratiskt än det är nu (har ingen riktig koll på hur bra det fungerar, men bättre i alla fall!). Han sågs som den som visade det ryska folket att de hade rätt till demokrati och frihet. Inte någon perfekt form kanske, men det var ett nödvändigt trendbrott i landets historia.
Ryssarna har väl något positivare anseende nu än för 25 år sedan, t.ex.
Vem vet vad som hänt annars?
Intressant!
Vaknade 04:30 imorse av att det regnade så jag trodde taket skulle rasa in! Kärlek på regn!
Igår lärde jag mig att i Buffy-serien är jag mest lik Buffy. Ifrågasätt inte, uppgiften är framtagen av en expert (puss) på området.
Tidigare i veckan såg jag två intressanta dokumentärer, en om Winston Churchill och en om Boris Jeltsin! Vilka slutsatser kunde jag dra? Mja, kanske att Sverige står still och trampar utan ledare med personlighet? Eller super herr Reinfeldt bara för lite kanske?
Det hade Jeltsin och Churchill gemensamt! De drack mycket... och var redan innan det deprimerade personer med ovanliga personligheter. De gjorde båda mycket som gjorde att de ifrågasattes starkt, men lämnade båda viktiga, positiva spår, även om de av vissa inte uppmärksammas för det (och det är klart man kan fråga sig om det positiva övervägt det negativa totalt sett).
Själv har jag ju bara vaga minnen av Jeltsin, mest minnesbilder från nyheter. Churchill kan jag ärligt säga att min allmänbildning lika gärna kunnat placera i ett fack som president i USA, men nu vet jag bättre.
With all games aside. Det positiva dokumentärerna om dessa alkoholiserade gubbar tog upp var i alla fall att:
- Utan en småtokig Churchill vid rodret i Storbrittanien hade troligtvis landet kapitulerat när tyskarna anföll under andra världskriget. Men han höll ett tal om att de aldrig skulle ge upp. Något som majoriteten köpte!
En person vid sina sinnens fulla bruk hade, enligt vad de i dokumentären trodde, tagit det säkra före det osäkra och kapitulerat.
- Utan Jeltsin hade troligtvis Ryssland varit... betydligt mindre demokratiskt än det är nu (har ingen riktig koll på hur bra det fungerar, men bättre i alla fall!). Han sågs som den som visade det ryska folket att de hade rätt till demokrati och frihet. Inte någon perfekt form kanske, men det var ett nödvändigt trendbrott i landets historia.
Ryssarna har väl något positivare anseende nu än för 25 år sedan, t.ex.
Vem vet vad som hänt annars?
Intressant!
Vaknade 04:30 imorse av att det regnade så jag trodde taket skulle rasa in! Kärlek på regn!
Mardröm och sit-ups!
Jag drömmer väldigt sällan har jag märkt. Det händer dock att jag drömmer såklart, då är det oftast snälla/ofarliga drömmar som jag vaknar och inte känner mig överdrivet påverkad av.
Senast jag drömde en "mardröm" (innan den mellan torsdag och fredag) var när jag drömde att jag blev skjuten och dog. Det var dock en ganska häftig dröm, vilket är mer än jag kan säga om den här senaste drömmen. Den var vidrig...
Det är inte mycket som skrämmer mig i drömmar, jag har drömt om pressade situationer med rån och grejer... i såna drömmar ingriper jag oftast med filosofin "men jävla tönt, lägg ner...". Oavsett om om personen är beväpnad eller ej så brukar tanken vara sån... "gör något då om du vågar". Det är inget jag säger i drömmen eller så, det vore ju bara onödigt provocerande, men så brukar min handling i situationen motiveras.
Men nu till dömmen som drömdes senast... om en sjukdom!
Jag, pappa, bror och en utomsående jag inte minns vem det var, var med i drömmen.
Jag minns inte exakt hur det började, men jag tror jag drömde en väldigt kort dröm om det här natten innan. För det kändes inte helt nytt. På något sätt hade jag i alla fall drömt att jag sett bror i något skede när han bytte om, och då råkat se att han hade något konstigt sår på kroppen.
Tänkte inte mer på det förrän jag sedan upptäckte något liknande på min arm. Samma konstiga sår! Det såg ut som ett litet hål, dock inte så farligt just då. Men värre blev det närjag råkade klia mig där och stora delar av skinnet bara lossnade och vips satt jag inför en syns om nästan gör mig illamående nu när jag är vaken.
Synen var min arm, uppriven på ovansidan, inte blödandes, utan bara intorkad... hudrosa, död vävnad som närmast kunde liknas vid en ravin. Det var inte ett brett sår eller något sånt. Utan mer en lång öppning i armen, där man såg in, men där som sagt, cellerna var döda och så. Inget blod som rörde sig där.
Nåja, jag blev såklart väldigt skraj och tänkte "vafan... vad nu..." och plötsligt var pappa och bror där och det visade sig att bror mycket riktigt hade något sår han med, även om det inte såg lika illa ut, och pappa hade fått något sånt i munnen som drappat tandköttet en aning... och den utomstående personen hade också lite, och denne man (har jag för mig det var) kunde tydligen liten om det där, men det är inget jag minns något om.
Drömmen avslutades med att jag bmed någon brochyr i panik försökte dölja skåran i min arm genom att hålla armen runt (med brochyren mellan handen och armen). Sedan vaknade jag... med armen precis just så! (fast utan brochyr såklart! :P)
Nåja, nog om vidrigt äckelpäckel!
Jag har ju börjat göra sit-ups efter instruktioner (om antal reps, vila etc.) från en app till min iPhone.
Det är tur att jag har en flickvän med koll som berättade att man bör vila mellan gångerna, en dag eller så. Visserligen stod det även i appen om man läste lite noggrannare, men det hade jag missat ändå. Detta har dock lett till att jag råkat ta en väldigt lång paus nyligen, varit lat, men det har gått bra ändå och jag utesluter inte att jag redan nu skulle klara 200 situps, men jag vill ta det i rätt takt nu, eller lite över försöker jag ligga.
Sit-ups logg:
(datum - totalt antal (rep+rep...)
22/4 - 77 (15+18+10+10+24)
23/4 - 96 (18+18+15+15+30)
26/4 - 102 (17+22+14+14+35)
29/4 - 112 (21+21+15+15+40)
2/5 - 127 (22+24+18+18+45)
15/5 - 154 (24+25+30+25+50)
Senast jag drömde en "mardröm" (innan den mellan torsdag och fredag) var när jag drömde att jag blev skjuten och dog. Det var dock en ganska häftig dröm, vilket är mer än jag kan säga om den här senaste drömmen. Den var vidrig...
Det är inte mycket som skrämmer mig i drömmar, jag har drömt om pressade situationer med rån och grejer... i såna drömmar ingriper jag oftast med filosofin "men jävla tönt, lägg ner...". Oavsett om om personen är beväpnad eller ej så brukar tanken vara sån... "gör något då om du vågar". Det är inget jag säger i drömmen eller så, det vore ju bara onödigt provocerande, men så brukar min handling i situationen motiveras.
Men nu till dömmen som drömdes senast... om en sjukdom!
Jag, pappa, bror och en utomsående jag inte minns vem det var, var med i drömmen.
Jag minns inte exakt hur det började, men jag tror jag drömde en väldigt kort dröm om det här natten innan. För det kändes inte helt nytt. På något sätt hade jag i alla fall drömt att jag sett bror i något skede när han bytte om, och då råkat se att han hade något konstigt sår på kroppen.
Tänkte inte mer på det förrän jag sedan upptäckte något liknande på min arm. Samma konstiga sår! Det såg ut som ett litet hål, dock inte så farligt just då. Men värre blev det närjag råkade klia mig där och stora delar av skinnet bara lossnade och vips satt jag inför en syns om nästan gör mig illamående nu när jag är vaken.
Synen var min arm, uppriven på ovansidan, inte blödandes, utan bara intorkad... hudrosa, död vävnad som närmast kunde liknas vid en ravin. Det var inte ett brett sår eller något sånt. Utan mer en lång öppning i armen, där man såg in, men där som sagt, cellerna var döda och så. Inget blod som rörde sig där.
Nåja, jag blev såklart väldigt skraj och tänkte "vafan... vad nu..." och plötsligt var pappa och bror där och det visade sig att bror mycket riktigt hade något sår han med, även om det inte såg lika illa ut, och pappa hade fått något sånt i munnen som drappat tandköttet en aning... och den utomstående personen hade också lite, och denne man (har jag för mig det var) kunde tydligen liten om det där, men det är inget jag minns något om.
Drömmen avslutades med att jag bmed någon brochyr i panik försökte dölja skåran i min arm genom att hålla armen runt (med brochyren mellan handen och armen). Sedan vaknade jag... med armen precis just så! (fast utan brochyr såklart! :P)
Nåja, nog om vidrigt äckelpäckel!
Jag har ju börjat göra sit-ups efter instruktioner (om antal reps, vila etc.) från en app till min iPhone.
Det är tur att jag har en flickvän med koll som berättade att man bör vila mellan gångerna, en dag eller så. Visserligen stod det även i appen om man läste lite noggrannare, men det hade jag missat ändå. Detta har dock lett till att jag råkat ta en väldigt lång paus nyligen, varit lat, men det har gått bra ändå och jag utesluter inte att jag redan nu skulle klara 200 situps, men jag vill ta det i rätt takt nu, eller lite över försöker jag ligga.
Sit-ups logg:
(datum - totalt antal (rep+rep...)
22/4 - 77 (15+18+10+10+24)
23/4 - 96 (18+18+15+15+30)
26/4 - 102 (17+22+14+14+35)
29/4 - 112 (21+21+15+15+40)
2/5 - 127 (22+24+18+18+45)
15/5 - 154 (24+25+30+25+50)
Hungrig och uppstoppad
Inte fullt så dramatiskt som det låter! Men jag är väldigt hungrig eftersom jag inte haft något riktigt att äta hemma till frukost. Ska ta en sväng till Ica nu och köpa något litet att tugga på, innan jag senare idag beger mig till päronen för att grilla, eller äta grillat åtminstone!
Mina ambitiösa städplaner gick lite på grund (blev uppstoppade!) när det failade med tvättider när jag ville ha tid, så p.g.a. tvätt som ligger och dammar har jag inte tagit tag i dammsugandet och golvtorkandet än. Det får bli på söndag, förhoppningsvis kan jag få två tvättider i rad. Det lär jag behöva eftersom jag tänkt tvätta allt skumt som legat inknölat i min garderob och inte använts på länge med!
Jag sitter fortfarande hemma, men tanken är att jag ska ta med datorn och sitta med den ute hos päronen. Det finns några bra anledningar till det. För det första finns det inget riktigt bra ställe att sitta inne just nu, möjligtvis köket, men nja, det är väl sådär. För det andra är det ju trevligt att vara ute... (även om man kanske råkar spela WoW).
Jag hoppas för övrigt jag får komma igång med skiftarbete ganska snabbt på Sandvik. Jag behöver få röra på mig! Jag har klurat ut att en av de främsta anledningarna att jag gillar WoW är att det finns ställen som passar för olika sinnesstämningar och sånt.
Att sitta inne en regnig dag, med extremt mörka moln och en sol som busigt tittar fram mellan störtskurarna. Att då springa runt och questa i Stranglethorn Vale (eller vilket humör man nu är på) och bara mysa, det kan vara väldigt trevligt. Eftersom det blir en speciell atmosfär i spelet, med omgivning, med himmel och sånt. Men egentligen är allt jag vill att se liknande platser på riktigt! WoW är en billig semester som finns där på standby när den behövs. Avslappnat nördande, det är sköna stunder!
Jag ska se till att hitta ett bra badställe i sommar, dit det går att dra sig och spontanbada om det blir för varmt! Det är bara mitten på maj och redan nu känner jag tendenser till att vardagsrummet ska bli sådär jobbigt "jag-klibbar-fast-i-allt"-varmt.
Jag tror jag förstått piken i år... eller om jag tar min blomspruta med kallvatten och kör med den, det fungerar också ganska effektivt. Men mer utetid i sommar vill jag ha! Och en promenad i spöregn! Det får gärna kombineras med stycket ovans nörderi! Soligt när man går ut, men massor av mörka moln som kommer närmare för att slutsligen, mitt under promenaden bestämma sig för att börja ösa över en. Att då gå hem, ha godsaker hemma och sedan sätta sig och nörda en stund och bara vara happy as a clam, med en hög blöta kläder liggandes på golvet.
Mina ambitiösa städplaner gick lite på grund (blev uppstoppade!) när det failade med tvättider när jag ville ha tid, så p.g.a. tvätt som ligger och dammar har jag inte tagit tag i dammsugandet och golvtorkandet än. Det får bli på söndag, förhoppningsvis kan jag få två tvättider i rad. Det lär jag behöva eftersom jag tänkt tvätta allt skumt som legat inknölat i min garderob och inte använts på länge med!
Jag sitter fortfarande hemma, men tanken är att jag ska ta med datorn och sitta med den ute hos päronen. Det finns några bra anledningar till det. För det första finns det inget riktigt bra ställe att sitta inne just nu, möjligtvis köket, men nja, det är väl sådär. För det andra är det ju trevligt att vara ute... (även om man kanske råkar spela WoW).
Jag hoppas för övrigt jag får komma igång med skiftarbete ganska snabbt på Sandvik. Jag behöver få röra på mig! Jag har klurat ut att en av de främsta anledningarna att jag gillar WoW är att det finns ställen som passar för olika sinnesstämningar och sånt.
Att sitta inne en regnig dag, med extremt mörka moln och en sol som busigt tittar fram mellan störtskurarna. Att då springa runt och questa i Stranglethorn Vale (eller vilket humör man nu är på) och bara mysa, det kan vara väldigt trevligt. Eftersom det blir en speciell atmosfär i spelet, med omgivning, med himmel och sånt. Men egentligen är allt jag vill att se liknande platser på riktigt! WoW är en billig semester som finns där på standby när den behövs. Avslappnat nördande, det är sköna stunder!
Jag ska se till att hitta ett bra badställe i sommar, dit det går att dra sig och spontanbada om det blir för varmt! Det är bara mitten på maj och redan nu känner jag tendenser till att vardagsrummet ska bli sådär jobbigt "jag-klibbar-fast-i-allt"-varmt.
Jag tror jag förstått piken i år... eller om jag tar min blomspruta med kallvatten och kör med den, det fungerar också ganska effektivt. Men mer utetid i sommar vill jag ha! Och en promenad i spöregn! Det får gärna kombineras med stycket ovans nörderi! Soligt när man går ut, men massor av mörka moln som kommer närmare för att slutsligen, mitt under promenaden bestämma sig för att börja ösa över en. Att då gå hem, ha godsaker hemma och sedan sätta sig och nörda en stund och bara vara happy as a clam, med en hög blöta kläder liggandes på golvet.
Booty Bay, Stranglethorn Vale
Insåg nu att jag är sugen på Kinapuffar! (eller Kina Snacks som de så töntigt heter nu)
En av nackdelarna med tidig sommar är att det är så ljust på kvällarna att det knappt blir mysigt att se på film. Såvida man inte släcker ner för allt vad tyglarna håller! Ner med persienner och sånt! Det är i alla fall värt ett försök!
Nåja, nu måste jag göra slag i saker! That's all for now! *vinka ner till Skåne*
En av nackdelarna med tidig sommar är att det är så ljust på kvällarna att det knappt blir mysigt att se på film. Såvida man inte släcker ner för allt vad tyglarna håller! Ner med persienner och sånt! Det är i alla fall värt ett försök!
Nåja, nu måste jag göra slag i saker! That's all for now! *vinka ner till Skåne*
Cleaning day
Den här dagen har börjat båda bra och dåligt har det visat sig!
Till en början var allt bra, Montreal hade slagit ut regerande mästarna Pittsburgh ur Stanley Cup-slutspelet, mycket bra! Glad!
Jag hade bestämt mig för att städa idag, och även om det egentligen tagit till nu... eller snart innan jag börjar "riktigt" så har jag städat min mail! Rensat ur den... och de... öh, över 1500 olästa mailen! -.-
Stor bov var Facebook eftersom jag av något idiotisk anledning valt att de ska skickas ut ett mail varje gång något händer... eller, inte riktigt, men om någon skriver till mig, eller kommenterar något jag kommenterat eller sådär... inte smart!
Men inget ont som inte för något gott med sig! För jag hittade... *trumvirvel* mitt Playstation Network-tjofräs där! Jag har varit bergsäker på att jag använde min g-mail dit, men tydligen inte. Och jag erkänner med glädje min miss, för nu kan jag spela online igen, allt fungerar bra! Utöver städningen idag ska jag även googla upp vad man kan göra för att inte PS3:an ska vara så tjurig med min router. Den tappar connection hela tiden och tydligen kan det vara så med vissa märken, som i mitt fall, Netgear. Det ska gå att lösa, och det betyder att jag ska lösa det, idag.
Är trött på "You've lost connection to the Playstation Network" och i NHL 10-sammanhang betyder det "Grattis till en kass router samt att din 6-0 ledning blev en 0-3 torsk istället!"
Det dåliga som hände var ett sms från Kanin. Inget ont om Kanin eller så, men ont om den j*vla pajas som hackat hennes Battle.net account (=WoW-konto). Hälften av hennes chars är halvnakna p.g.a. rent jävelskap, och guldet? Borta såklart! Nu sitter hon och väntar på att prata med en GM och lösa det hela. Det lär ta sin lilla tid, men hoppas det löser sig iaf.
Det här fick mig att se över mina rutiner med. Först var tanken att bara byta lösenord. Men väl inne på mitt account insåg jag att man kan skaffa någon security-grej. Som en sån liten miniräknar-wannabe man använder för att logga in på banken ungefär. Men den kostar pengar att beställa... we don't want that.
Men då, God bless iPhone! Det går nämligen att ladda hem en app till den som är precis samma sak som dosan. D.v.s. nu kan ingen logga in på mitt account utan mitt lösenord OCH min mobil. WIN!
(och när jag skaffade den appen fick jag ett pet... som jag tror har AD/HD... det vrålar och håller på)
Till en början var allt bra, Montreal hade slagit ut regerande mästarna Pittsburgh ur Stanley Cup-slutspelet, mycket bra! Glad!
Jag hade bestämt mig för att städa idag, och även om det egentligen tagit till nu... eller snart innan jag börjar "riktigt" så har jag städat min mail! Rensat ur den... och de... öh, över 1500 olästa mailen! -.-
Stor bov var Facebook eftersom jag av något idiotisk anledning valt att de ska skickas ut ett mail varje gång något händer... eller, inte riktigt, men om någon skriver till mig, eller kommenterar något jag kommenterat eller sådär... inte smart!
Men inget ont som inte för något gott med sig! För jag hittade... *trumvirvel* mitt Playstation Network-tjofräs där! Jag har varit bergsäker på att jag använde min g-mail dit, men tydligen inte. Och jag erkänner med glädje min miss, för nu kan jag spela online igen, allt fungerar bra! Utöver städningen idag ska jag även googla upp vad man kan göra för att inte PS3:an ska vara så tjurig med min router. Den tappar connection hela tiden och tydligen kan det vara så med vissa märken, som i mitt fall, Netgear. Det ska gå att lösa, och det betyder att jag ska lösa det, idag.
Är trött på "You've lost connection to the Playstation Network" och i NHL 10-sammanhang betyder det "Grattis till en kass router samt att din 6-0 ledning blev en 0-3 torsk istället!"
Det dåliga som hände var ett sms från Kanin. Inget ont om Kanin eller så, men ont om den j*vla pajas som hackat hennes Battle.net account (=WoW-konto). Hälften av hennes chars är halvnakna p.g.a. rent jävelskap, och guldet? Borta såklart! Nu sitter hon och väntar på att prata med en GM och lösa det hela. Det lär ta sin lilla tid, men hoppas det löser sig iaf.
Det här fick mig att se över mina rutiner med. Först var tanken att bara byta lösenord. Men väl inne på mitt account insåg jag att man kan skaffa någon security-grej. Som en sån liten miniräknar-wannabe man använder för att logga in på banken ungefär. Men den kostar pengar att beställa... we don't want that.
Men då, God bless iPhone! Det går nämligen att ladda hem en app till den som är precis samma sak som dosan. D.v.s. nu kan ingen logga in på mitt account utan mitt lösenord OCH min mobil. WIN!
(och när jag skaffade den appen fick jag ett pet... som jag tror har AD/HD... det vrålar och håller på)
Oförutsägbar och mystisk
Det är precis vad jag är! Självklart är jag förutsägbar ofta med, men det är ju också en del av oförutsägbarheten! För är man bara oförutsägbar, då betyder det ju att man i många fall kan använda uteslutningsmetoden för att räkna ut vad som egentligen är sant! Speciellt om det enbart finns två alternariv, finns det fler kan det bli förvirrat! Bara för att man vet att något inte är sant, säger det inget om det som stämmer.
Liksom, bara för att jag säger att jag köpt mjölk så går det ju inte att veta vad jag har köpt, OM jag köpt något ens! Jag kanske köpt mjölk t.o.m?! Fast nu är det inte främst så jag menar... men typ!
Men jag gillar att vara sån, gillar att någon ser mig gå runt en hylla på Ica, sedan ta några lätt springande (och mycket tysta) steg bortåt, så när personen som nyss såg mig svänga runt hörnet ser mig nästa gång står jag oväntat långt bort! Bara som ett exempel! Och för oförutsägbarheten så händer det ju inte ofta, det händer ibland!
Idag fyller pappa år! Det firar han med att vara hemma från jobbet denna halvdag... p.g.a. förkylning visserligen! Själv har jag INGET att göra! Och när pappa inte är här blir det inte bättre!
Nåja, jag fortsätter prata med Kris om... hans kris! Hans situation påminner ju lite om min egen insåg jag imorse, fast med ombytta roller då. Livet är komplicerat ibland!
Bah, seg dag... vad gör jag här nu?
Liksom, bara för att jag säger att jag köpt mjölk så går det ju inte att veta vad jag har köpt, OM jag köpt något ens! Jag kanske köpt mjölk t.o.m?! Fast nu är det inte främst så jag menar... men typ!
Men jag gillar att vara sån, gillar att någon ser mig gå runt en hylla på Ica, sedan ta några lätt springande (och mycket tysta) steg bortåt, så när personen som nyss såg mig svänga runt hörnet ser mig nästa gång står jag oväntat långt bort! Bara som ett exempel! Och för oförutsägbarheten så händer det ju inte ofta, det händer ibland!
Idag fyller pappa år! Det firar han med att vara hemma från jobbet denna halvdag... p.g.a. förkylning visserligen! Själv har jag INGET att göra! Och när pappa inte är här blir det inte bättre!
Nåja, jag fortsätter prata med Kris om... hans kris! Hans situation påminner ju lite om min egen insåg jag imorse, fast med ombytta roller då. Livet är komplicerat ibland!
Bah, seg dag... vad gör jag här nu?
Instrumental mumma!
De senaste dagarna har jag kommit att tänka på saker! Jojominsann! Mynt har fallit ner i min spargrishjärna.
För det första, jag trodde att Tomas Ros var min idol, vilket förvisso är delvis rätt, men inte i närheten av så rätt som att Per Bjurman är det! Han skriver... på ett väldigt uppiggande sätt om världens bästa hockeyliga. Visst, det låter ju jäääätteintressant, och kanske är det bara jag som är sjuk i huvudet och faller pladask för individuella småsaker som att bara komma på att skriva "delivery-fisk", någonstans där var det jag insåg hur bra han är!
Jag vet, vem som helst kan skriva delivery-fisk... det är inget märkvärdigt... MEN JO, det är det fan visst! När Aftonbladets officiella NHL-bloggare skriver delivery-fisk... då blev det droppen som fick bägaren att rinna över! Han skriver mycket annat bra, på ett eget sätt, det gillar jag! Jag är glad när jag överhuvudtaget finner en blogg värd att läsa som inte tillhör någon jag känner!
För det andra, att jag gillar instrumental musik har jag vetat, främst att lyssna på Buckethead. Men nu har en till stjärna dykt upp på min himmel. Stjärnan i fråga är Steve Vai. Inte samma ettriga och udda stil som Buckethead, utan ett sound som snarare får en att känna sig som en pårökt hippie under en stjärnklar himmel... eller ja, jag har ju aldrig varit en pårökt hippie under en stjärnklar himmel, men jag kan ju föreställa mig...! Eller ja, musiken känns ganska drogad... på ett jobbigt, men samtidigt bra sätt! Och trots att jag är väldigt anti-drog så tycker jag musiken är väldigt skön! Det går att bli hög på musiken faktiskt!
Det är dock inte samma orgasmer som Buckethead kan ge med sina solon som gör att hjärnan nästan fapar sig själv ur funktion stundvis.
Spotify!
Buckethead – Soothsayer (4:41 och ~1 minut framåt är bra exempel på orgasm)
Steve Vai – For The Love Of God (inledningen är mustigast, blir lite... utdragen och platt stundvis, men bra som fan)
Buckethead
Steve Vai
För det tredje är det sovdags, denna korta vecka. Idag var jag debiterbar större delen va dagen på jobbet, kändes bra. Förhoppningsvis får jag vara det imorrn och på onsdag med! Göra nytta är grejen! På onsdag fyller pappa år med! Ska hitta något fint till honom!
För det första, jag trodde att Tomas Ros var min idol, vilket förvisso är delvis rätt, men inte i närheten av så rätt som att Per Bjurman är det! Han skriver... på ett väldigt uppiggande sätt om världens bästa hockeyliga. Visst, det låter ju jäääätteintressant, och kanske är det bara jag som är sjuk i huvudet och faller pladask för individuella småsaker som att bara komma på att skriva "delivery-fisk", någonstans där var det jag insåg hur bra han är!
Jag vet, vem som helst kan skriva delivery-fisk... det är inget märkvärdigt... MEN JO, det är det fan visst! När Aftonbladets officiella NHL-bloggare skriver delivery-fisk... då blev det droppen som fick bägaren att rinna över! Han skriver mycket annat bra, på ett eget sätt, det gillar jag! Jag är glad när jag överhuvudtaget finner en blogg värd att läsa som inte tillhör någon jag känner!
För det andra, att jag gillar instrumental musik har jag vetat, främst att lyssna på Buckethead. Men nu har en till stjärna dykt upp på min himmel. Stjärnan i fråga är Steve Vai. Inte samma ettriga och udda stil som Buckethead, utan ett sound som snarare får en att känna sig som en pårökt hippie under en stjärnklar himmel... eller ja, jag har ju aldrig varit en pårökt hippie under en stjärnklar himmel, men jag kan ju föreställa mig...! Eller ja, musiken känns ganska drogad... på ett jobbigt, men samtidigt bra sätt! Och trots att jag är väldigt anti-drog så tycker jag musiken är väldigt skön! Det går att bli hög på musiken faktiskt!
Det är dock inte samma orgasmer som Buckethead kan ge med sina solon som gör att hjärnan nästan fapar sig själv ur funktion stundvis.
Spotify!
Buckethead – Soothsayer (4:41 och ~1 minut framåt är bra exempel på orgasm)
Steve Vai – For The Love Of God (inledningen är mustigast, blir lite... utdragen och platt stundvis, men bra som fan)
Buckethead
Steve Vai
För det tredje är det sovdags, denna korta vecka. Idag var jag debiterbar större delen va dagen på jobbet, kändes bra. Förhoppningsvis får jag vara det imorrn och på onsdag med! Göra nytta är grejen! På onsdag fyller pappa år med! Ska hitta något fint till honom!
1984
Nej, då levde inte jag.
Men världen är en intressant plats att leva i ibland.
Nu är det 2010 och vad ska man tro om framtiden? 36 år framåt t.ex, som George Orwells bok handlade om när den skrevs blev väl inte riktigt någon fullträff i hur världen ser ut nu när tiden kommit ikapp.
Många är väl fortfarande rädda att världen ska bli sådan. Ett övervakat samhälle där allt kontrolleras och man inte ens får tänka vad man vill...
Jag upplever det dock som att vi är påväg dit med stormsteg, och då inte ens motvilliga steg, utan snarare nyfikna och hastiga steg. Utan att egentligen se det på det sättet givetvis, för vi VILL ju inte ha det så.
Vi vill ju inte att världen ska se allt vi gör, vi vill inte bli dömda, stämplade och sorterade i fack för våra åsikter.
Men vad är det vi gör? Jo, vi bloggar ut åsikter, tankar, rutiner, lägger ut bilder och lämnar ut oss frivilligt istället. Visst går det att begränsa sin bloggs åtkomst med lösenord och sådär, men det kvittar hur många som gör det, för de allra flesta vill synas. Annars kan man ju egentligen återgå till att skriva hederlig dagbok, och en dagbok är ju off-limits för alla, i de flesta fall. Det har väl aldrig hänt att någon sagt "läs min dagbok :) :) :)". Nej, för den är personlig och läser någon annan den, då är det ett svek som det inte tas lätt på.
Utöver bloggar finns ju Facebook med, som är ännu värre. De flesta använder sitt riktiga namn (vilket väl är en del av hela grejen), även om många gör sig lite anonymare genom att inte göra det.
Jag tycker det är läskigt hur villiga många är att hänga ut sig på ett eller annat sätt. Visst är att leva som om det inte finns någon morgondag något många säger sig vilja leva efter, men statistiken talar ju sitt tydliga språk när den visar att det bara finns en dag under hela ens liv som inte får en morgondag. Det mesta talar alltså för att man lever dagen efter en vanlig dag. Att göra alltför ogenomtänkta saker kan göra morgondagen väldigt, väldigt jobbig! Och det känns som alla dessa möjligheter att göra de sakerna blir allt naturligare.
Man ändrar social status och genast har 5 personer kommenterat det, på ett eller annat sätt. Och visst, det kan ju vara trevligt, men de flesta tänker nog inte på att de resterande 100... 200... 300+ vännerna kan se kommentarerna på sina nyheter med. Kanske bryr de sig inte, kanske så sitter man där en vacker dag och får en läsk hälld över huvudet (i bästa fall) för något man inte ens förstått att man gjort/skrivit.
Det är ju lite att säga emot mig själv att skriva det här såhär. Lite som att gnälla på att någon gnäller. Men ja, sen är jag väl inte den oroligaste personen heller. Men jag försöker vara medveten om vad jag vill att andra ska veta och inte.
Poängen är i alla fall att systemet som används i 1984 inte skulle behövas på samma påtvingade sätt längre, för nu avslöjar vi allt själv istället. Utan att verka lida av det speciellt, åtminstone just nu...
Men världen är en intressant plats att leva i ibland.
Nu är det 2010 och vad ska man tro om framtiden? 36 år framåt t.ex, som George Orwells bok handlade om när den skrevs blev väl inte riktigt någon fullträff i hur världen ser ut nu när tiden kommit ikapp.
Många är väl fortfarande rädda att världen ska bli sådan. Ett övervakat samhälle där allt kontrolleras och man inte ens får tänka vad man vill...
Jag upplever det dock som att vi är påväg dit med stormsteg, och då inte ens motvilliga steg, utan snarare nyfikna och hastiga steg. Utan att egentligen se det på det sättet givetvis, för vi VILL ju inte ha det så.
Vi vill ju inte att världen ska se allt vi gör, vi vill inte bli dömda, stämplade och sorterade i fack för våra åsikter.
Men vad är det vi gör? Jo, vi bloggar ut åsikter, tankar, rutiner, lägger ut bilder och lämnar ut oss frivilligt istället. Visst går det att begränsa sin bloggs åtkomst med lösenord och sådär, men det kvittar hur många som gör det, för de allra flesta vill synas. Annars kan man ju egentligen återgå till att skriva hederlig dagbok, och en dagbok är ju off-limits för alla, i de flesta fall. Det har väl aldrig hänt att någon sagt "läs min dagbok :) :) :)". Nej, för den är personlig och läser någon annan den, då är det ett svek som det inte tas lätt på.
Utöver bloggar finns ju Facebook med, som är ännu värre. De flesta använder sitt riktiga namn (vilket väl är en del av hela grejen), även om många gör sig lite anonymare genom att inte göra det.
Jag tycker det är läskigt hur villiga många är att hänga ut sig på ett eller annat sätt. Visst är att leva som om det inte finns någon morgondag något många säger sig vilja leva efter, men statistiken talar ju sitt tydliga språk när den visar att det bara finns en dag under hela ens liv som inte får en morgondag. Det mesta talar alltså för att man lever dagen efter en vanlig dag. Att göra alltför ogenomtänkta saker kan göra morgondagen väldigt, väldigt jobbig! Och det känns som alla dessa möjligheter att göra de sakerna blir allt naturligare.
Man ändrar social status och genast har 5 personer kommenterat det, på ett eller annat sätt. Och visst, det kan ju vara trevligt, men de flesta tänker nog inte på att de resterande 100... 200... 300+ vännerna kan se kommentarerna på sina nyheter med. Kanske bryr de sig inte, kanske så sitter man där en vacker dag och får en läsk hälld över huvudet (i bästa fall) för något man inte ens förstått att man gjort/skrivit.
Det är ju lite att säga emot mig själv att skriva det här såhär. Lite som att gnälla på att någon gnäller. Men ja, sen är jag väl inte den oroligaste personen heller. Men jag försöker vara medveten om vad jag vill att andra ska veta och inte.
Poängen är i alla fall att systemet som används i 1984 inte skulle behövas på samma påtvingade sätt längre, för nu avslöjar vi allt själv istället. Utan att verka lida av det speciellt, åtminstone just nu...
Nerverna öser
Ja, idag ska beslutet tas. Fortsätta på nuvarande, eller byta jobb...
Även om valet för mig egentligen varit ganska lätt hela tiden, jag har ju känt vilket det lutar åt och vetat vad jag troligtvis kommer må bäst av. Men det hjälper inte ändå...
Det är en väldigt ovanlig situation, speciellt i ett läge som det här, speciellt för en person som mig som på något sätt lyckats få jobb utan att söka.
De mest effektiva jobbsökningarna har varit sommarjobben på Sandvik, eftersom jag trots allt är utbildad för det och sådär, och de värdesätter den meriten, samt att jag har varit och provat mycket har gjort att jag kommit in.
Samtidigt är jag kluven, för att jobba hos pappa har varit jobbigt ibland, när det inte funnits något att göra (och tiden ska redovisas i tidrapport vad jag gör... har jag inget att göra, då ser det inte så bra ut), samtidigt har jag varit tröttare än någonsin efter jobbet och de dagar jag känt mig piggast är de dagar då jag kunnat sköta mig själv och vara sysselsatt med något jag förstått hela dagen. Men de dagarna har varit lätträknade och pressen ökar ju mer tiden går. Jag förstår inte riktigt hur körkortet helt plötsligt tystades ner. Ett tag lät det som jag skulle vara tvungen att ta för att få vara kvar, andra stunden får jag förlänga om det känns rätt för mig, utan ett ord om körkortet.
Angående just körkortet så är en sak säker, ingen annan än jag själv kommer kunna övertyga mig om att jag ska ta. Jag hoppas ärligt talat att det inte dröjer alltför länge innan jag lyckas, men såhär långt har det inte varit speciellt nära, mer än vid något enstaka tillfälle.
Oh, well! Det är sjukt "nervöst"... jag är så tacksam för tiden på pappas jobb, och det är väl det som gör att jag känner mig som en svikare när jag byter. Hur bra än pappa tar det, för det verkade så när vi pratade om läget häromdagen, så har ju han varit min länk in i det hela, och även om jag blir lite lugnare av att veta att de som bryr sig om jag är där säkert är förstående och så... det gör det fortfarande jobbigt.
Det känns som jag snyltat i väntan på Sandvik, vilket stämmer mindre än jag kanske trodde det var från början. För jag har trivts bra med folket, jag har trivts bra med mycket. Det hade varit enklare om Sandvik hört av sig tidigare och jag inte hunnit fästa mig lite vid saker. Samtidigt som jobbet kanske inte passat mig, och den kommande pressen med telefonsamtal till höger och vänster (folk där jag jobbar nu pratar mer eller mindre konstant i telefonen, samtidigt som de försöker få något gjort på skärmen) så känner jag att det kanske varit nyttigt och utvecklande. Men samtidigt, jag har för lite kött på benen för att prata med utomstående. Vad kan jag säga som de kan ha nytta av? Jag vet knappt vem jag ska hänvisa sakerna jag inte vet till, mer än till pappa då som brukar ha koll.
Men allt kommer väl egentligen ner till ett av de motton jag lever för: "Jobba för att leva, inte leva för att jobba".
Om inte betydelsen är glasklar så förklarar jag kort. Jag vill jobba för att tjäna pengar så jag kan leva på fritiden, jag vill inte ha ett jobb som kräver så mycket energi av mig att jag går på sparlåga när arbetsdagen är slut.
Dessutom är det sjukt skönt att gå till jobbet, istället för att trängas i en överfull buss varje morgon.
Men jag blir darrig i underläppen ändå... min panna väger ett ton och... välkommen till verkligheten!
Självklart är en del av mig rädd att det ska fortsätta kännas som det gjort, att jag ska fortsätta vara trött, trots att det blir nytt jobb. Men jag hoppas att så inte blir fallet, jag hoppas det blir till det bättre. Nu är det bara det där samtalet som ska göras idag som återstår... som än mer plågande, kommer att göras från mitt nuvarande jobb.
Jag känner mig otrogen, tror jag. Det måste vara såhär det känns... sveket, och att jag nu ska ringa "den andra tjejen" från min nuvarandes lägenhet... ungefär! Inte pepp!
Men nu gäller det tack och lov jobb. När allt är klart kommer det nog kännas bättre! Things go back to normal!
Min Sandvik-anställning kommer trots allt att ticka på över sommaren, och nästan hela hockeysäsongen! Då anställningen eventuellt tar slut är det i alla fall slutspel! Och jag kommer inte behöva fira min 25-årsdag arbetslös (även om jag kan vara det två veckor senare)
Oh well, dags att röra mig till bussen! Wish me luck!
Även om valet för mig egentligen varit ganska lätt hela tiden, jag har ju känt vilket det lutar åt och vetat vad jag troligtvis kommer må bäst av. Men det hjälper inte ändå...
Det är en väldigt ovanlig situation, speciellt i ett läge som det här, speciellt för en person som mig som på något sätt lyckats få jobb utan att söka.
De mest effektiva jobbsökningarna har varit sommarjobben på Sandvik, eftersom jag trots allt är utbildad för det och sådär, och de värdesätter den meriten, samt att jag har varit och provat mycket har gjort att jag kommit in.
Samtidigt är jag kluven, för att jobba hos pappa har varit jobbigt ibland, när det inte funnits något att göra (och tiden ska redovisas i tidrapport vad jag gör... har jag inget att göra, då ser det inte så bra ut), samtidigt har jag varit tröttare än någonsin efter jobbet och de dagar jag känt mig piggast är de dagar då jag kunnat sköta mig själv och vara sysselsatt med något jag förstått hela dagen. Men de dagarna har varit lätträknade och pressen ökar ju mer tiden går. Jag förstår inte riktigt hur körkortet helt plötsligt tystades ner. Ett tag lät det som jag skulle vara tvungen att ta för att få vara kvar, andra stunden får jag förlänga om det känns rätt för mig, utan ett ord om körkortet.
Angående just körkortet så är en sak säker, ingen annan än jag själv kommer kunna övertyga mig om att jag ska ta. Jag hoppas ärligt talat att det inte dröjer alltför länge innan jag lyckas, men såhär långt har det inte varit speciellt nära, mer än vid något enstaka tillfälle.
Oh, well! Det är sjukt "nervöst"... jag är så tacksam för tiden på pappas jobb, och det är väl det som gör att jag känner mig som en svikare när jag byter. Hur bra än pappa tar det, för det verkade så när vi pratade om läget häromdagen, så har ju han varit min länk in i det hela, och även om jag blir lite lugnare av att veta att de som bryr sig om jag är där säkert är förstående och så... det gör det fortfarande jobbigt.
Det känns som jag snyltat i väntan på Sandvik, vilket stämmer mindre än jag kanske trodde det var från början. För jag har trivts bra med folket, jag har trivts bra med mycket. Det hade varit enklare om Sandvik hört av sig tidigare och jag inte hunnit fästa mig lite vid saker. Samtidigt som jobbet kanske inte passat mig, och den kommande pressen med telefonsamtal till höger och vänster (folk där jag jobbar nu pratar mer eller mindre konstant i telefonen, samtidigt som de försöker få något gjort på skärmen) så känner jag att det kanske varit nyttigt och utvecklande. Men samtidigt, jag har för lite kött på benen för att prata med utomstående. Vad kan jag säga som de kan ha nytta av? Jag vet knappt vem jag ska hänvisa sakerna jag inte vet till, mer än till pappa då som brukar ha koll.
Men allt kommer väl egentligen ner till ett av de motton jag lever för: "Jobba för att leva, inte leva för att jobba".
Om inte betydelsen är glasklar så förklarar jag kort. Jag vill jobba för att tjäna pengar så jag kan leva på fritiden, jag vill inte ha ett jobb som kräver så mycket energi av mig att jag går på sparlåga när arbetsdagen är slut.
Dessutom är det sjukt skönt att gå till jobbet, istället för att trängas i en överfull buss varje morgon.
Men jag blir darrig i underläppen ändå... min panna väger ett ton och... välkommen till verkligheten!
Självklart är en del av mig rädd att det ska fortsätta kännas som det gjort, att jag ska fortsätta vara trött, trots att det blir nytt jobb. Men jag hoppas att så inte blir fallet, jag hoppas det blir till det bättre. Nu är det bara det där samtalet som ska göras idag som återstår... som än mer plågande, kommer att göras från mitt nuvarande jobb.
Jag känner mig otrogen, tror jag. Det måste vara såhär det känns... sveket, och att jag nu ska ringa "den andra tjejen" från min nuvarandes lägenhet... ungefär! Inte pepp!
Men nu gäller det tack och lov jobb. När allt är klart kommer det nog kännas bättre! Things go back to normal!
Min Sandvik-anställning kommer trots allt att ticka på över sommaren, och nästan hela hockeysäsongen! Då anställningen eventuellt tar slut är det i alla fall slutspel! Och jag kommer inte behöva fira min 25-årsdag arbetslös (även om jag kan vara det två veckor senare)
Oh well, dags att röra mig till bussen! Wish me luck!
