Tack Ica!
Jag är väl ett nedrans klantarsel? Mhm!
Dagarna efter den här lönen har något gått mer fel än vanligt i mitt lilla (eller... stora?) huvud!
I måndags lyckades jag ju med konststycket att betala 1850,50kr för två par kalsonger som egentligen skulle kostat 185,50kr.
Idag var det alltså dags igen, och det är bara ONSDAG?! Jag hoppas jag går säker på jobbet, annars blir det här väldigt jobbigt! Och hur ska det gå nästa vecka? Då är jag ledig! Det är nog säkrast att hålla mig vid datorn, pillandes med mina bloggplaner istället för att ge mig ut/ta någon form av ekonomisk kontakt med omvärlden.
Jag anlände till Ica med en redan deprimerande svagt planerad förmiddag. Det går trots allt om man för dagen har väldigt långa ben att ta sig fram och tillbaka på under 45 minuter. Mina ben var ganska långa idag och det kändes ganska bra när jag gick dit. Det kändes fortsatt bra medan jag handlade och även om det kändes som jag glömde något (jag hade ingen lista, så jag köpte det jag visste att vi pratat om i matväg).
Sen kommer överraskningen, när varorna ligger på bandet och har glidit fram och kassörskan redan dragit två varor genom sin blip-blip. DÅ. Ja, DÅ märker jag att mitt kort sitter kvar hemma i min bankdosa... får lite halvpanik i en halv sekund innan jag snabbt meddelar att jag glömt mitt kort, och samtidigt med en social kompetens som var ganska spontant imponerande, nästan i trans frågar om det är okej att ställa grejerna bakom kassan medan jag springer hem och hämtar mitt kort. Det var okej, så jag spraaang hem. Hämtade kortet och joggade sedan till och från tillbaka.
Kände mig lagom dum när jag ställde mig i kön utan några varor. Jag märkte att folk bakom mig "diskret" försökte se om jag höll i något litet. Men nennemensan, det gjorde jag inte! Istället kommer jag fram först i kön och tantaluringen i kassan kände direkt igen mig och plockar fram ett kvitto på grejerna jag köpt, drog det och så betalade jag. Hon räckte mig kassen (som hon packat ner och ställt bakom så fint) och jag tog den och gick. Återigen med... okej, mindre diskreta blickar från de som stod och packade varor när jag tog min påse och bara gick!
:D
Kom även att tänka på för några år sedan... i början av 2006 och några år innan då Ica Maxi inte var Ica Maxi här, utan Ica Kvantum. Tyvärr var den bästa bilden jag kunde hitta den här:
Dagarna efter den här lönen har något gått mer fel än vanligt i mitt lilla (eller... stora?) huvud!
I måndags lyckades jag ju med konststycket att betala 1850,50kr för två par kalsonger som egentligen skulle kostat 185,50kr.
Idag var det alltså dags igen, och det är bara ONSDAG?! Jag hoppas jag går säker på jobbet, annars blir det här väldigt jobbigt! Och hur ska det gå nästa vecka? Då är jag ledig! Det är nog säkrast att hålla mig vid datorn, pillandes med mina bloggplaner istället för att ge mig ut/ta någon form av ekonomisk kontakt med omvärlden.
Jag anlände till Ica med en redan deprimerande svagt planerad förmiddag. Det går trots allt om man för dagen har väldigt långa ben att ta sig fram och tillbaka på under 45 minuter. Mina ben var ganska långa idag och det kändes ganska bra när jag gick dit. Det kändes fortsatt bra medan jag handlade och även om det kändes som jag glömde något (jag hade ingen lista, så jag köpte det jag visste att vi pratat om i matväg).
Sen kommer överraskningen, när varorna ligger på bandet och har glidit fram och kassörskan redan dragit två varor genom sin blip-blip. DÅ. Ja, DÅ märker jag att mitt kort sitter kvar hemma i min bankdosa... får lite halvpanik i en halv sekund innan jag snabbt meddelar att jag glömt mitt kort, och samtidigt med en social kompetens som var ganska spontant imponerande, nästan i trans frågar om det är okej att ställa grejerna bakom kassan medan jag springer hem och hämtar mitt kort. Det var okej, så jag spraaang hem. Hämtade kortet och joggade sedan till och från tillbaka.
Kände mig lagom dum när jag ställde mig i kön utan några varor. Jag märkte att folk bakom mig "diskret" försökte se om jag höll i något litet. Men nennemensan, det gjorde jag inte! Istället kommer jag fram först i kön och tantaluringen i kassan kände direkt igen mig och plockar fram ett kvitto på grejerna jag köpt, drog det och så betalade jag. Hon räckte mig kassen (som hon packat ner och ställt bakom så fint) och jag tog den och gick. Återigen med... okej, mindre diskreta blickar från de som stod och packade varor när jag tog min påse och bara gick!
:D
Kom även att tänka på för några år sedan... i början av 2006 och några år innan då Ica Maxi inte var Ica Maxi här, utan Ica Kvantum. Tyvärr var den bästa bilden jag kunde hitta den här:
Det är fan illa när jag blir lite nostalgisk. Men det är nästan oundvikligt när det redan känns som det alltid varit som det är just nu. Även om det tidigare var helt bakvänt! Kassorna har helt bytt sida, man började direkt in till vänster och gick sedan medsols. Det var en mysigare butik då, även om den är mer praktisk och har mer saker nu. Kvantum är ju trots allt bara mat, inga filmer och sånt (inte mer än en random matbutik med ett rea-ställ framme vid kassan åtminstone).
Såhär ser det ut idag:
Såhär ser det ut idag:
En av anledningarna till att det här Ica Maxi känns lite tamt, är att jag varit i butiken i Falun och Gävle, och båda är betydligt luftigare! Visst finns det mycket i Sandviken med, men det är förbannat trångt jämfört med t.ex. Gävle.
Förlåt för ett bajslångt inlägg! :@ Det var inte meningen... :(
Kommentarer
Postat av: Linda
Nu vet du hur det kändes när min kort saknade teckning :< och matkoret låg i din plånka! :<
Postat av: Linda
wrt mindfuck på din design :S:S
Trackback
