En Tobbish, en blogg!

Det här får bli en snabb blogg eftersom jag måste till Ica innan jobbet och helst gå innan 13:00...

Så...

Linda sitter på tåget mot Stockholm nu. Efter det överlägset jobbigaste avskedet hittills...
Som i sin tur ledde till att jag med GRÅTEN i halsen stod och väntade på bussen. Läget oförändrat under större delen av bussresan med, även om jag fick rycka upp mig lite när telefonen ringde och en herre från Inet (därifrån jag beställt min dator) undrade en sak om mitt val av operativsystem. Efter ett kort samtal blev min dator ~800kr billigare och det var ju bra!

Sen blev jag emo igen... klev ur bussen, emo... stod tardigt mitt på gräset bredvid busshållplatsen och fixade en playlist i min iPhone... (nytt i OS4, finally!) Stoppade i lurarna, lyssnade på Wake up, wake up! med Metalkpretty medan jag gick den sista biten hem... fortfarande med gråten i halsen.

Väl hemma grät jag, något som känns väldigt ovant. Behovet finns inte så ofta för mig...
Känslan av gråt går för mig att jämföra med att vara illamående och spy, fast betydligt trevligare...!

Men just att man kan vara illamående... man spyr och sen känns det bättre, det tar på krafterna väldigt intensivt.
Samma sak med gråt... släpper man den lös en stund så känns det mycket lättare...! Känslan i slutet med är väldigt lika. Jag kände efter om jag behövde gråta några droppar till, försökte... men det gick inte... "I guess I'm done!" tänkte jag, precis som när man gjort sista försöket att spy det sista... men inser att det inte kommer mer!

Hmm, skum liknelse kanske... men så kändes det!

Ska för övrigt pilla ihop ett par egna Converse-skor ikväll har jag tänkt (sen om jag beställer är en annan sak! Men nu är det dags att röra på mig! Har dragit över på tiden!