Jag tjatar vidare!
Ett till inlägg om musik! Musik är bra!
Det blir ingen lång historia men jag kände för att göra en liten lista. Hur det aktuella läget ser ut och sådär. Vad som får min musikaliska båt att flyta för stunden!
Amanda Jenssen – Borderline
Och här kom jag på att nej, det blir inte musik för NU! Det blir musik från FÖRR! (och ett aningen längre inlägg än jag först tänkt :$)
Låtar som har satt betydelsefulla spår närmare bestämt! Och först ut är ingen mindre än The Offspring – Pretty Fly (For A White Guy). Hörde den första gången i 6:an när vi höll i ett disco för att samla pengar till vår skolresa till Stockholm. Den är för mig en symbol för när min musiksmak började bli min egen! Innan hade jag väl varit och nosat på annan musik, men mest lyssnat på det alla andra lyssnat på och inte riktigt haft en egen smak.
The Offspring i allmänhet blev väl tillsammans med Linkin Park banden som speglade min högstadietid. Metallicas skiva S&M var den första "rebelliska" skivan jag köpte (minns att mamma suckade högt i bilen till Valbo). Jag hade blivit kär i Nothing else matters på... det där programmet som gick på SVT där det var någon topplista med musik... (Voxpop nosade Linda upp att det hette, tack! :* )
Sen följde som sagt Linkin Park som blev ytterligare ett steg åt det stundtals väldigt skrika hållet som... inte uppskattades så mycket i hemmet! Dock lyssnades det inte så mycket hemma, utan mest i min CD-freestyle som jag använde flitigt under högstadiet. Jag var en aning asocial... lite då och då när jag tänker efter! Men jag gick undan när jag kände för det, och satt och gjorde det alla andra gjorde ibland med. Men det var fint att sätta sig i ett hörn i skåprummet och bara lyssna en stund.
På gymnasiet övergick musiken mycket till Blindside, Blindside – Pitiful från NHL 2003 var boven. Sedan har det gått som det har gått!
När jag ändå är inne på tillbakablickar kan jag inte låta bli att komma att tänka på min mystiskt försvunna mobil! Jag vet att jag aldrig skulle slänga den, lika mycket som jag vet att jag aldrig sålt den. Slutsats: Den finns någonstans! Den var så häftig! Alla satt där med sin Nokia/Samsung/Sagem/Sony Ericsson... men inte jag! Jag vet inte var den är... men jag ska hitta den! Någonstans ligger den begravd!
Det blir ingen lång historia men jag kände för att göra en liten lista. Hur det aktuella läget ser ut och sådär. Vad som får min musikaliska båt att flyta för stunden!
Amanda Jenssen – Borderline
Och här kom jag på att nej, det blir inte musik för NU! Det blir musik från FÖRR! (och ett aningen längre inlägg än jag först tänkt :$)
Låtar som har satt betydelsefulla spår närmare bestämt! Och först ut är ingen mindre än The Offspring – Pretty Fly (For A White Guy). Hörde den första gången i 6:an när vi höll i ett disco för att samla pengar till vår skolresa till Stockholm. Den är för mig en symbol för när min musiksmak började bli min egen! Innan hade jag väl varit och nosat på annan musik, men mest lyssnat på det alla andra lyssnat på och inte riktigt haft en egen smak.
The Offspring i allmänhet blev väl tillsammans med Linkin Park banden som speglade min högstadietid. Metallicas skiva S&M var den första "rebelliska" skivan jag köpte (minns att mamma suckade högt i bilen till Valbo). Jag hade blivit kär i Nothing else matters på... det där programmet som gick på SVT där det var någon topplista med musik... (Voxpop nosade Linda upp att det hette, tack! :* )
Sen följde som sagt Linkin Park som blev ytterligare ett steg åt det stundtals väldigt skrika hållet som... inte uppskattades så mycket i hemmet! Dock lyssnades det inte så mycket hemma, utan mest i min CD-freestyle som jag använde flitigt under högstadiet. Jag var en aning asocial... lite då och då när jag tänker efter! Men jag gick undan när jag kände för det, och satt och gjorde det alla andra gjorde ibland med. Men det var fint att sätta sig i ett hörn i skåprummet och bara lyssna en stund.
På gymnasiet övergick musiken mycket till Blindside, Blindside – Pitiful från NHL 2003 var boven. Sedan har det gått som det har gått!
När jag ändå är inne på tillbakablickar kan jag inte låta bli att komma att tänka på min mystiskt försvunna mobil! Jag vet att jag aldrig skulle slänga den, lika mycket som jag vet att jag aldrig sålt den. Slutsats: Den finns någonstans! Den var så häftig! Alla satt där med sin Nokia/Samsung/Sagem/Sony Ericsson... men inte jag! Jag vet inte var den är... men jag ska hitta den! Någonstans ligger den begravd!
Qtek 8080 (Qtek bytte senare namn och är numer HTC)
Kommentarer
Trackback
