I'm alive!
Jag hade tänkt blogga om hur det gick igår på jobbet, men det blev aldrig tid för det riktigt. Eller rättade sagt, när tiden fanns, då fanns inte motivationen att göra det just då.
Men det gick rätt bra! Det var mycket korvstoppning och info om programmet jag ska jobba i som försvann ur huvudet nästan lika snabbt som det kom in. Men meningen var ju mest att "få ett hum" om vad man kan göra i programmet och sedan kunna fråga i efterhand om någon funktion behövs till något man ska göra. På så sätt var det nog bra!
Nu har jag mitt office, och jag ska försöka göra vad jag kan för att behålla det. Det känns lite ovant såklart, det känns antagligen bättre idag när (det dels är halvdag, slutar 13:00 istället för 17:00!) jag i alla fall har en dag på nacken, idag blir det inte kurs utan antagligen någon form av uppgift att sätta tänderna i, och det känns ju som ett steg i rätt riktning.
Och Linda är hemma igen och verkar ha haft det väldigt bra hemma hos Dannemannen, vilket är bra! Samtidigt har jag själv genomgått någon... jag-vet-inte-vad-grej som känns väldigt bra. Nog vore det ironiskt nu om jag var den som gick om känslomässigt, men jag hoppas verkligen inte att så blir fallet, utan att det håller sig någorlunda jämnt. Kanske har jag insett saker försent, kanske inte. Jag kan inte påstå att jag inte förstår att jag varit väldigt elak innan som inte vetat vad jag känner och sådär. Ett tag verkade jag mer monogam än henne och det har nog aldrig hänt.
Inget negativt som inte för något positivt med sig, och vice versa. Det som på något sätt ändrats med allt det positiva är att kontakt vid ett eventuellt "efteråt" åtminstone inledningsvis skulle vara väldigt jobbigt. Och med min filosofi så betyder att om det skulle ge en väldigt jobbig känsla, då måste det bero på att jag bryr mig mycket och tycker väldigt mycket om henne, helt enkelt.
Som det är nu skulle jag vilja sponsra ett helt besök hit, direkt, om det gick... går det? Antagligen saknas väl tid och sånt, annars skulle jag inte tveka känns det som! Men nu är det dags att röra sig till bussen!
Undrar om någon läser här längre? Med tanke på hur inaktiv jag är så kanske de få som tittar förbi gett upp.
Nåja, om inte annat har jag ju ett dagboksinlägg för min egen skull åtminstone!
Idag är tanken att jag ska spela lite tv-spel hemma hos Cicci och sedan gå på Avatar på bio. Kanin gav den 5 av 5 kaninsvansar och en bättre anledning att gå har jag svårt att hitta.
Well, bussen var det! (Btw så känns kategorin vardagsprat överspammad... behöver en ny! Ge tips!)
Men det gick rätt bra! Det var mycket korvstoppning och info om programmet jag ska jobba i som försvann ur huvudet nästan lika snabbt som det kom in. Men meningen var ju mest att "få ett hum" om vad man kan göra i programmet och sedan kunna fråga i efterhand om någon funktion behövs till något man ska göra. På så sätt var det nog bra!
Nu har jag mitt office, och jag ska försöka göra vad jag kan för att behålla det. Det känns lite ovant såklart, det känns antagligen bättre idag när (det dels är halvdag, slutar 13:00 istället för 17:00!) jag i alla fall har en dag på nacken, idag blir det inte kurs utan antagligen någon form av uppgift att sätta tänderna i, och det känns ju som ett steg i rätt riktning.
Och Linda är hemma igen och verkar ha haft det väldigt bra hemma hos Dannemannen, vilket är bra! Samtidigt har jag själv genomgått någon... jag-vet-inte-vad-grej som känns väldigt bra. Nog vore det ironiskt nu om jag var den som gick om känslomässigt, men jag hoppas verkligen inte att så blir fallet, utan att det håller sig någorlunda jämnt. Kanske har jag insett saker försent, kanske inte. Jag kan inte påstå att jag inte förstår att jag varit väldigt elak innan som inte vetat vad jag känner och sådär. Ett tag verkade jag mer monogam än henne och det har nog aldrig hänt.
Inget negativt som inte för något positivt med sig, och vice versa. Det som på något sätt ändrats med allt det positiva är att kontakt vid ett eventuellt "efteråt" åtminstone inledningsvis skulle vara väldigt jobbigt. Och med min filosofi så betyder att om det skulle ge en väldigt jobbig känsla, då måste det bero på att jag bryr mig mycket och tycker väldigt mycket om henne, helt enkelt.
Som det är nu skulle jag vilja sponsra ett helt besök hit, direkt, om det gick... går det? Antagligen saknas väl tid och sånt, annars skulle jag inte tveka känns det som! Men nu är det dags att röra sig till bussen!
Undrar om någon läser här längre? Med tanke på hur inaktiv jag är så kanske de få som tittar förbi gett upp.
Nåja, om inte annat har jag ju ett dagboksinlägg för min egen skull åtminstone!
Idag är tanken att jag ska spela lite tv-spel hemma hos Cicci och sedan gå på Avatar på bio. Kanin gav den 5 av 5 kaninsvansar och en bättre anledning att gå har jag svårt att hitta.
Well, bussen var det! (Btw så känns kategorin vardagsprat överspammad... behöver en ny! Ge tips!)
Kommentarer
Trackback
