Livet är hårt när man är...
..."ung" och inte så van vid situationer livet erbjuder en ibland.
Det dröjde inte lång tid på jobbet idag innan det ringde... ringde från Sandvik! (mitt gamla jobb)
Vips satt jag där på mitt nuvarande jobb, och försökte säga rätt saker och förklara läget för personen som ansvarar för rekryteringen. Det var inte speciellt svårt, men jag är ändå lite förvånad över hur pass... mycket jag ändå fick ur mig... som jag kanske inte ens tänkt på om jag suttit beredd med en fusklapp! Det var en skön känsla i alla fall!
Resten av dagen spenderandes med så mycket fokus på att göra skäl för min lön på nuvarande jobbet.
Från att ha suttit i en arbetslöshet i ett halvår och inte önskat annat än ett samtal som jag bara kan skrika "JAAA!" i luren på och i rent glädjerus nästan erbjuda mig att jobba idéelt en vecka... (okej, inte riiiktigt så, men nästan!)
Nu är situationen mer komplicerad eftersom jag troligtvis kommer erbjudas förlängning där jag jobbar nu... hur lång förlängning frågar man sig? 6 månader till? Tillsvidareanställning? Mindre än 6 månader? 3 kanske? Jag vet inte... de "vill att jag ska fortsätta", men vad innebär det? På sättet det lät tyckte jag det lät som tillsvidare, vilket såklart vore väldigt bra, då är ju framtiden tryggad, tid på mig att tänka ut vad jag vill.
Men samtidigt, Sandvik... en bättre arbetsgivare får man leta efter! Det går inte att komma ifrån att man blir otroligt bortskämd där. Eller vad sägs om skiftgång med lediga veckor, hög lön, bra arbetstider, gångavstånd! Och ser man på fritiden, så gör ju lediga veckor underverk, likaså någon tusenlapp extra i månaden!
Nu är Sandviksjobbet inte tillsvidare, men ändå ovanligt långt för att vara visstid! 9 månader, förutsatt jag börjar när de vill, vilket kan vara ett problem eftersom jag råkade säga fel första gången de ringde, och råkade säga att jag slutar den 4 juni... när det i själva verket handlar om 4 juli!
Hmm, förvisso var det som sagt 1 juni jag är tänkt att börja... vilket ändå är 3 dagar innan jag slutat det nuvarande jobbet.
Men jag borde i princip kunna sluta när som helst... om jag förstår det rätt i alla fall. En provanställning är trots allt en provanställning. Båda parter borde kunna bryta den om en situation uppstår. Jag tvivlar ju på att de vill hålla mig kvar längre än nödvändigt om jag har ett annat jobb som klart.
Idag var chefen ledig, och troligtvis imorgon med då det är halvdag. Så på måndag gäller det, då har jag sagt att jag ska ringa och lämna besked, och därför krävs det ett beslut, och att jag vet vad som gäller. Sen är det ju mer än månad kvar till jag tidigast börjar, men det återstår väl att se vad som sägs i helgen och på måndag!
Att det är fördel Sandvik råder det inget tvivel om. Det mår hela jag bäst av! Skulle jag få tillsvidareanställning igen längre fram lär inte någon finanskris komma och förstöra de... närmaste 20-30 åren åtminstone. Och när den kommer har jag förhoppningsvis blivit stormrik redan så då gör det inte så mycket!
Puss!
Det dröjde inte lång tid på jobbet idag innan det ringde... ringde från Sandvik! (mitt gamla jobb)
Vips satt jag där på mitt nuvarande jobb, och försökte säga rätt saker och förklara läget för personen som ansvarar för rekryteringen. Det var inte speciellt svårt, men jag är ändå lite förvånad över hur pass... mycket jag ändå fick ur mig... som jag kanske inte ens tänkt på om jag suttit beredd med en fusklapp! Det var en skön känsla i alla fall!
Resten av dagen spenderandes med så mycket fokus på att göra skäl för min lön på nuvarande jobbet.
Från att ha suttit i en arbetslöshet i ett halvår och inte önskat annat än ett samtal som jag bara kan skrika "JAAA!" i luren på och i rent glädjerus nästan erbjuda mig att jobba idéelt en vecka... (okej, inte riiiktigt så, men nästan!)
Nu är situationen mer komplicerad eftersom jag troligtvis kommer erbjudas förlängning där jag jobbar nu... hur lång förlängning frågar man sig? 6 månader till? Tillsvidareanställning? Mindre än 6 månader? 3 kanske? Jag vet inte... de "vill att jag ska fortsätta", men vad innebär det? På sättet det lät tyckte jag det lät som tillsvidare, vilket såklart vore väldigt bra, då är ju framtiden tryggad, tid på mig att tänka ut vad jag vill.
Men samtidigt, Sandvik... en bättre arbetsgivare får man leta efter! Det går inte att komma ifrån att man blir otroligt bortskämd där. Eller vad sägs om skiftgång med lediga veckor, hög lön, bra arbetstider, gångavstånd! Och ser man på fritiden, så gör ju lediga veckor underverk, likaså någon tusenlapp extra i månaden!
Nu är Sandviksjobbet inte tillsvidare, men ändå ovanligt långt för att vara visstid! 9 månader, förutsatt jag börjar när de vill, vilket kan vara ett problem eftersom jag råkade säga fel första gången de ringde, och råkade säga att jag slutar den 4 juni... när det i själva verket handlar om 4 juli!
Hmm, förvisso var det som sagt 1 juni jag är tänkt att börja... vilket ändå är 3 dagar innan jag slutat det nuvarande jobbet.
Men jag borde i princip kunna sluta när som helst... om jag förstår det rätt i alla fall. En provanställning är trots allt en provanställning. Båda parter borde kunna bryta den om en situation uppstår. Jag tvivlar ju på att de vill hålla mig kvar längre än nödvändigt om jag har ett annat jobb som klart.
Idag var chefen ledig, och troligtvis imorgon med då det är halvdag. Så på måndag gäller det, då har jag sagt att jag ska ringa och lämna besked, och därför krävs det ett beslut, och att jag vet vad som gäller. Sen är det ju mer än månad kvar till jag tidigast börjar, men det återstår väl att se vad som sägs i helgen och på måndag!
Att det är fördel Sandvik råder det inget tvivel om. Det mår hela jag bäst av! Skulle jag få tillsvidareanställning igen längre fram lär inte någon finanskris komma och förstöra de... närmaste 20-30 åren åtminstone. Och när den kommer har jag förhoppningsvis blivit stormrik redan så då gör det inte så mycket!
Puss!
Kommentarer
Trackback
